Kulturnatten börjar med en yogamorgon, därefter bastu. I bastun sitter fyra män och pratar invandrarpolitik. Tja, egentligen är det bara en som pratar, de andra nickar bara med. ”Ja vi tar ju emot alldeles för många hit till landet”, ”Vi kan inte fortsätta så här”. Det är intressant att studera en ledargestalt och folk som nickar med. Gör kvinnor likadant?

Jag har lovat mig själv att alltid bry mig, även om jag har ont om tid. Jag tar upp det som håller på att hända i Frankrike. Att man betalar romer en summa för att själva ge sig av, med hot att annars kicka ut dem. Jag pratar om de vidriga Sverigedemokraterna och om en gammal ond vind som börjat vina igen. Vi har hört om den, den har blåst på många ställen, korsdrag i Tyskland.

Männen blir tysta, en man nickar med mig. Nu är det två ledargestalter i bastun så de stackars nickarna vet inte hur de nu ska göra. Den som börjat diskussionen vill inte bli sedd som rasist, vilket jag aldrig kallat honom. Jag har ont om tid, ja jag börjar jobba på en kvart.

Jag lämnar sällskapet och kastar mig på cykeln. Undra hur det gick sen? Själv jobbar jag hårt för att sedan bli bjuden på god middag av Jossie och sedan ge mig ut i Kulturnatten. Min vän Tobey (Jossies man) spelar på Kulturens hus med bandet GG & The funky soul crew. Här kommer ett litet smakprov, men betänk att ljudkvaliten är väldigt usel!

Det är så uppfriskande med detta gäng, ja tusan vad det svänger! Vi dansar oss vimmelkantiga av lycka. Chaka-L får ett ragg, som dessvärre råkar luta sig mot en branddörr som går upp. Mannen ramlar ut och häller sin öl över sig. Tänk så det kan gå!

Efter soulbandet så sjunger en bekant röst.

Sin sista låt tillägnar de alla romer som har det svårt i Europa just nu. Vi applåderar och visslar. På nåt sätt så känns det plötsligt som om dagen knyts samman.

Natten är snart slut och vårt gäng cyklar sakta hem i den ljumna höstnatten. Tack!