Adrenalinbehov

Har just kommit hem efter att ha sett den fantastiska filmen ”Inseption”. Det är bara att kapitulera, I loved it! Inte lika orgasmframkallande som när Trinity i Matrix 1, kastade sig genom luften och in genom ett fönster kanske, but good enough!

Eftersom jag är emot knark så måste jag nu stilla mig på annat sätt. Kan detta vara något?

Wanted var ju en besvikelse, men detta kanske blir något ändå? Någon som vet?

Lampan & Co

Jaha. Det dög alltså inte en bild på morgontrötta mig, utan istället damp de in KRAV på att få se den nya lampan som inhandlades i fransk hetta.

Ännu finns inga tavlor på väggarna, ännu finns inte några vackra vaser och skålar, men det kommer. Vad tror ni? Vi satsar alltså på dödsbo-looken.

en sista morgon

Jag har just vaknat här i Nice. Det är vår sista morgon, ja planet hem till Sverige och vårt andra hem går vid tolvtiden. Jag är morgontrött, men inte det minsta trött på Frankrike.

I går hände nåt kul. Vi satt och käkade på en restaurang då en man kommer och bär på världens vackraste golvlampa.

Jag ropar ”la lampe est très belle Monsieur” då mannen kommer fram och frågar om jag vill köpa den!!! Vi har verkligen letat som galna efter en snygg golvlampa och för endaste 30 euro så blir den vår. Visserligen måste vi dra om en ny sladd till den, men ändå.

Det är såna här saker som händer då man öppnar upp. Det är underbart!

Vår kvartett

Ni kanske vill se närmare på vår franska trupp?

Zeb, Mademoiselle D’or (Englessonskan), Buster och moi. Ni kanske undrar vad vi hittat på? Tja, mest så har vi gått och gått runt i vackra Nice. Vi har hängett oss åt möbeljakt, aniktrundor och gastronomiska utsvävningar = underbart. Badat, solat och läst böcker. Vädret är helt strålande hela tiden och vi försöker vänja av oss med att använda luftkonditioneringen och sova i värmeböljan. Jag har så lätt att bli förkyld om jag blir varm/ kall om vart annat.

Jag har hört att vädret är uselt i Luleå, så synd! Snart är ju jag tillbaka på högfart och då är det skönt att möta nöjda människor och inte utsättas för ett massivt vi-hade-ju-en-sådan-usel-sommar-humör.

Ma vie en rose

Varje dag fylls till brädden av lycka. Jag börjar vänja mig med livet här nu. Att ficktjuvarna stal min tomma kameraväska var nog i slutändan bra för mig, för nu tänker jag mig för då jag går runt på stan. Man ska inte ha öppna väskor i myllrande kvarter, frestelsen blir för stor.

Jag har blivit bra mycket brunare och lite smalare. Jag vet inte hur det har gått till (med tanke på vin och mat-påfyllningen) men det måste vara våra långa promenader och den friska luften.

Jag mår fint och längtar inte hem. Inte än i alla fall. Á votre santé!