den varma kvällen

Det som till en början blir fel (jag får en lååång avbokning på eftermiddagen) blir väldigt snabbt helt rätt. Jag cyklar iväg till Inpuls och styrketränar för att återta mina förlorade biceps. Sedan förbereder jag en middag med  kycklingrullader fyllda med rabarber och rosmarin, till det röd quinoa som får koka i vitlök och örter. Hur duktig är inte jag?

Efter det att vi käkat så går vi ner till vår segelbåt som just hamnat i sjön.

Min man har en liten segelbåt som heter Ingrid och vi fejjar på den en smula. Jag kokar mest kaffe och bär saker, jag jag fungerar mest som matros ombord. Kapten Zeb bestämmer då och då saker som jag ska göra och fast vi haft båten jättelänge, så kan säger jag fortfarande rep istället för tamp.

Det är min första varma kväll i Luleå, även om Luleåborna skryter med över de heta dagarna de hade då jag var i mitt andra hem i Frankrike. Värmen bådar gott, den blå himlen är lovande. Snart ska vi guppa ut på vågorna, även om jag vet att jag ännu inte tagit fäste här och nu.

Addes nya hus

Adde är min mans systerson.

Trots sin ringa ålder så har han ändå köpt en stuga vid havet. Det verkar bli hur fint som helst på Gälön!

Ännu är gräs inte planterat, ännu finns det inte skedar till alla, MEN här har vi en ung driftig man med känsla för inredning!

Vi blir bjudna på middag av Addes mamma Suss, ja det blir kyckligspett och sallad. Till efterrätt en morsdags-kaka.

På sin gård har han investerat i en ved-eldad badtunna!

Det är hur mysigt som helst att ligga och koka i den.

Tack för besöket Adde och kom ihåg vad jag sa beträffande det turkosa servett-stället.

beträffande vår ev. nya kungliga höghet

Kändisar nagelfars, det får de leva med – nu till Daniel Westling.

Jag såg det först på den stora affischen på Arlanda, men nu ser jag det i varje bild. Ser ni?

Daniel ser oss inte!!! Jämför med Victoria som intensiv-bekräftar oss. Detta kan i sin tur bero på att

A: Han är blind

B: Han tittar in i en annan kamera som fotar invid

C: Han är skelögd

D: Han har ögon målade på sina ögonlock, för han är så trött efter att nagelfaras på detta viset.

– Tro mig, jag tycker Daniel är jättegullig och Victoria är förtjusande. Jag vill köpa denna tallrik, så mycket älskar jag dem:

MEN jag måste också få uppmana svenska folket till ett tjära & fjäder-upplopp på den retuscerare som vandaliserade Vickans annars perfekta kropp, till denna bild (-serie = Den Officiella Bröllopsserien) Det var ju länge sen som hon var sjuk och såg ut som en Bratz-docka.

Ninja & Danjell

Och så var det lördagsafton och i nystruken skjorta så irrade vi på skogsvägar på vår väg mot vackra Sörbyn. För det var ingen vanlig dag, utan det var Ninja och Danjells bröllopsfestsdag!

Den persiska Ninja och den norrbottniska Danjell såg till att bjuda på världens fest! Jag törs knappats skriva om det stora Libanesiska matbordet utan att bli hungrig. Vi funderade allvarligt på att ta med oss Ninjas mammas persiljetaboulé (alt. mamman) bara för att det var så himla gott.

Sedan blev det dags för dansen. Jag vet inte vad den persiska ringdansen hette, men den bar mer kosack-koreografi än min magdans-moves-gissning. Vips var alla uppe på dansgolvet och försommarnatten blev åter varm. Efter den orentalisaka dansen så mullrade ett välbekant ljud ur högtalarna, nej men det kan väl ändå inte vara, jo det är det… Klicka här! Här kan jag avslöja att de kvinnor som gallskriker vid öppningstonerna till denna låt = faghags. Och visst – här skrek min bordsdam Jeanette.

– TACK kära brudpar för att vi fick komma till er u-n-d-e-r-b-a-r-a fest och för att vi fick träffa era fina släktingar och vänner. Denna morgon så tar jag en resorb och masserar min ömmande fötter. Ja mina oanvända italienska skor gav fötterna så de teg igår.

– ممنون، مرسی، متشکر، سپاسگزار

soff-jävla-helvetet

Några bloggar tidigare så hade jag ju VÄNLIGT BETT ER att ge mig sofftips. Hur många fick jag? 2! TVÅÅÅ!!! Fattar ni hur usla ni är? Ni kan lugnt ta på er att ni drivit mig till vansinne idag.

Jag följde i ren tristess med min man och medelhavsmannen till NP Marin för att sjösätta vår segelbåt denna soliga dag. Men för att slippa nervpåfrestande hets så slank jag istället in på en närliggande secondhandaffär. DÄR:

Där fann jag denna soffa. Det är ert fel, men på något sätt så väckte denna en ammande känsla i mig, en känsla av mammas soffa. Det är klart man vill köpa den.

1000 (ni läste rätt – sänd mig pengarna!) kronor senare så baxade jag upp åbäket i vår lilla petita lägenhet. Gissa om den passade? NO FUCKING HELL! Det såg ut som soffdjävulen som man tvingar på sin lätt förståndshandikappade son när han flyttar till sin första lägenhet och börjar datagymnasiet. Jag var dessutom ensam hemma och med darrande läpp försökte jag ringa min man. Nähä, han hörde inte mina rop på hjälp, havet är stort.

Med blanka ögon satt jag in en ”annons” på facebook.

Vem vill NU IDAG (gratis) HA / HÄMTA denna nyinköpt skinnsoffa?”

Tid förflyter (typ en kvart)

Mió Evanne: Ingen INGEEEEEN???

Stephen: Ouch!

Fred: Hemma med magsjuka barn..bra färg på skinnet i det läget. Verkligen dagens nyans ….

Lotte: Åhhh, Ni har köpt en alkoholist-skinnsoffa som passar utmärkt med vårt nyinköpta alkoholist-soffbord som också ska ges bort. Vad fint att vi är så synkade. Älskar er också. Pusssss

Det finns bara en sak att göra. Jag TVINGAR yngsta sonen = lat-Amadeus med sin stukade fot (kryckan är säkert bara till för att få sympati) att släpa pojkrunks-alkis-soffan ner för alla trapporna och slänger den i en container på gården. Nu andas jag vanligt igen. Typ….

Ska det va så här?

En doft av sommar

Ja så är den äntligen här – sommaren!

Det är doften som avslöjar den, en klar frekvens av hägg. Mmm.

Vi strövar runt sjön, jag och hundarna. Varje dag vill jag lova. En 45 minuters promenad och 1: De håller sig lunga, 2: Jag håller mig smal. Allt gott, men godast är häggdoften.

PS: En ung kille halsar en öl MITT PÅ EFTERMIDDAGEN!!! Sedan slänger han den på vägen och traskar vidare. Jag (och hundarna) som passerar honom säger att han måste plocka upp efter sig. Ynglingen blir spak och lommar tillbaka och hämtar upp ölburken. Jag tror vi måste lova varandra att hjälpa till att uppfostra varandras barn lite. Lova!