Julveckan + 2 ryck

Det är julveckans första dag och i tomteverkstan (salongen) så råder det full aktivitet. Vi pinnar på som bara den och vi öppnar famnen mot denna vecka med pepparkakor, julmusik och marschaller. Hurra snart kommer tomten (fast i samma veva som jag skriver detta så inser jag ju att vi skippat det här med presenter, förutom en liten till Vincento)

Det är lätt att fastna i gamla spår (jobb, gym, netflix, sova) så idag gör jag två otippade ryck.

1: Beställer ett par jockstraps (har aldrig haft ett par, men i lördags så syntes mina blygsamma kallingar genom den skira sidenkostymen)

2: Tackar ja till att gå på basket! Har i mitt liv bara vart på 1 hockeymatch och på 0 basketmatcher. Min första fråga var ”när tror ni den är över” och jag vet att det är fel vinkel. Men ändå… Hur länge kan man hålla på med en boll? Hur som helst är det kvinnorna som spelar ikväll och det känns extra bra att stödja dem. Undra om jag har en bra plats? För visst har jag en plats?  Jag vägrar nämligen att stå på konserter och liknande evenemang. Ska man ha med sig nåt att äta under tiden. Borde jag ha handlat godis? Finns det en bar ifall det blir långtråkigt? Nej nu måste jag springa iväg. Det hela börjar om 20 minuter. Amen.

Ett lyckat uppsåt

Jag vaknar i ett ryck och ställer mig genast frågan om jag lyckats med mitt uppsåt. Men dra på trissor – jajamänsan! Nu undrar ni kanske vad mitt uppsåt var – och det ska jag berätta. Igår var det nämligen firmafest och jag bestämde mig inte bara för att göra mig gudomligt snygg, nej jag skulle även ta det varsamt med alkohol och lyssna av kroppen. Och ja – min vin-konsumtion föranledde mig inte till minsta energibortfall. Halleluja!

Tjejerna på jobbet fick själv välja vart vi skulle gå igår kväll, och det blev på Cgs. Här ser ni oss mitt i en trerätters middag – tänk vilka fina arbetskamrater jag har!

Då jag någon gång vid 11 tiden återvände till vår lägenhet så hade grannen fest. Där knackade jag på, fick ett glas bubbel och hälsade på ett 30-tal unga människor som hade otroligt kul. Tänk så påfylld man man bli ibland om man bara aktar sig för att bli dränerad. Amen.

Naturen under

Varje årstid bär på sina hightligts och vissa månader poppar ut starkare än andra. Men sedan finns det vissa exceptionella dagar som bär på något extraordinärt värt att stanna upp och häpna vid. Sist Luleå välsignades med något sådant var när blank-isen la sig och 98% av min fb-flöde förvandlades till åka-skridskor-på-blank-is. Framför oss väntar norrskensdagar, översnöade hus och islossning – men idag är också en sådan dag…

Nu undrar ni förstås vad just denna 15 december har haft i sitt magiska sköte och det ska jag berätta. En dag per år (typ) då isen fortfarande ligger blank och då temperaturen droppar lägre än 20 minusgrader så händer det. Snökristaller likt fjädrar från fallna änglar breder ut sig som en konst installation och jag häpnar över detta naturens underverk. Amen.

PS: Klicka på bild-pilen till höger så får du se alla tre bilder!

PS: Ikväll blir det firmafest med Sax & Maskin. Jag ska göra mig jättefin, även om jag inte kommer att vara i närheten av dessa is-fjädrar.

Ibland blir jag bara så less…

På en fest för inte så länge sedan så satt jag invid en herre typ i min ålder. Han sa ”Men Gud så du tränar mycket nu för tiden”. Jag lät högfärd leda till fall och misstolkade det hela som något positivt och sa att jag var så glad att jag nu hade tid till fem gymbesök i veckan och att det nu gav sådana resultat. Han fortsatte ”Men det är bra att du släpper det ut, ta i allt du kan och låt ångesten släppa” Jag var inklämd i ett hörn och min goda uppfostran gjorde det omöjligt för mig att greppa den stora kniven som låg i närheten och hugga i honom (vilket också hade gjort att han dött bekräftad att det var nåt fel på mig) 

Vad fick denne man att tro att jag tränade för att frigöra mig från psykisk ohälsa? Och var det de han menade? ”Ta i allt du kan” FUCK YOU SIR. Det finns visserligen dokumenterat att man mår fysiskt OCH psykiskt bättre vid träning men jag undanber mig diagnoser av lekmän. 

Igår var det dags igen:



Är det så enkel att när män känner sig omsprungna så måste de hitta ett fel på det. Typ då ångest eller en kris av något slag. Kan ni inte bara låta er inspireras och på ert sätt aktivera den fantastiska kropp vi alla fått som gåva till ett mycket kort och underbart liv. Amen. 

Ps: Jag tror jag avslutar med en fram & bakåt-kullerbytta-de-luxe: