Måndags-motivation
Den f.d brandmannen, numera Provence-Mique, skrev och frågade min make ”Börjar få ordning på axeln och är nyfiken på hur långt ditt monster till man nått i bänkpressen”
Så mycket mer smicker än detta kan man väl knappast få och jag svarade ”Monstret låter meddela att julen kom emellan och 90 kg är åter på 80. Bu”
Mique: Haha, denna jul borde förbjudas! Men nu fick jag ju visst hopp ändå, var orolig att gapet skulle vara ointagligt!
Mió: Låt mig få veta, så att jag kan smeka mina bröst om mellanskillnaden blir hissnande!
Mique: Du ska få veta. Du kommer att få smeka dina välformade bröst med de utanpåliggande venerna väl synliga. Jag kommer att ligga i fosterställning och tröstäta nutella.
Detta räckte som motivation för mig och idag (under mitt Pt-pass med Amoranda) så passade jag på att höja ribban från 80 till 85. Jag kunde inte låta ett sådant tillfälle gå mig förbi. Ät nutella Mique. I fosterställning. Filma!
Nya ansatser
Fredagen och lördagens glädjerus och dekandens spolas av mig denna söndag och en upptrappning sker i projekt ”bygga kroppslig och mental stabilitet”.
Jag går runt sjön med Malinne och jag lagar näringsspäckade matlådor för kommande vecka. Vi har nu nått fram till söndag eftermiddag och den bjuder både på Zebs spinningpass och hemlagad palt hemma hos Aidan och Emme. Mmm.
Är i startgroparna för SVT-plays serie ”Kalifat” Vad tycker ni/ vad väntar mig?
Svärmor fyller 75
Nej det är ingen vanlig dag, för det är svärmors 75-års-dag. Hurraaa!
I bilen mot Piteå finns inte bara Amoranda och såklart Zeb, nej där finns även den överdådigaste tårtan, ett fin-klädes-ombyte och den stora rullbara kofferten med 20 kg make-up som jag hämtat upp från jobbet! Ett födelsedagsbarn behöver några penseldrag.
Se här invid, så många år som gått men så mycket som ändå består…
Vi har först en get-to-gether där alla Zebs syskon plus respektive samlas och sedan går vi ut och äter på finresturang. Födelsedagsbarnet har själv fått välja stället och maten och servicen är toppen!
Sedan blir det tårt-final samt gruppfotografering hemma hos 75-åringen och även om olyckan är framme (vi sitter sönder soffan!) så stämningen på topp.
Ja må du leva uti hundrade år svärmor. Hurra!
PS: På familje-bilden saknas tyvärr lillebror Pär som inte orkade hela festen ut.
