Samtiden & dess svårigheter

Pre-work: Det är ny vecka och jag börjar med att bygga upp mig inför vecka 42. Magen, liksom epicentrum av kroppen behöver idag extra omsorg så nu kör vi!

Efter jobbet så visar det sig att jag kommer att behöva all stryka i världen för att klara av mina after-work-uppdrag. Min mor och far har börjat förstå att deras kamp mot betalkorten är förlorad, ja de har liksom tänkt att det hela rörde sig om en fluga. MEN helt plötsligt kunde ju mor inte ens mynt-parkera utan var tvungen att komma in till oss för att vi skulle fixa det.

Så, kortet är nu beställt men nu vill de även gå helt med i samtiden och ha en mobiltelefon. Det blir en Doro, då alla säger att ALLA klarar av den (tillåt mig att misströsta) Jag ser Krösa-Maja-aktigt framför mig alla omöjliga variabler av komplikationer. Kontantkortet jag köpt – kommer de verkligen att kunna fylla på det själv? Kommer de klara av att koppla upp sig på sitt landsbygds-svajjiga nätverk? Kommer de att förstå att allt bygger på appar och att man måste ladda ner dem? Kommer de att förstå Swish? (Just nu kör de 7 mil till en bankomat i Råneå, kör tillbaka och ger min syster kontanter så att hon ska handla åt dem på storheden)

De vill Face-tima. Kommer de klara av det? Kommer far att ta på sig hörapparaten så att han hör vad som sägs och OM han gör det – kommer han att förstå vem det är han ser röra sig på skärmen? Givetvis kommer just de att bli blåsta av någon teknik-Bank-Id-bandit, så jag måste nog skrämma dem med 1000 påhittade historier, vilket i sin tur gör att de inte kommer att tordas svara om det ringer i deras nya telefon. Behöver jag semester igen??

Just när jag är klar med huvudbryderierna runt mina föräldrar och samtiden så får jag själv problem med den. Eftersom jag betalat in en salongens räkningar 2 gånger – så får jag en avi att hämta ut pengarna på. En avi? Sänder de inte bara tillbaka pengarna på kontot nu för tiden? Nåväl det står att jag kan hämta ut pengarna på Coop, Pressbyrån, Forex och Ica. MEN.. På Coop och på Pressbyrån har de inte 3800 i kontanter, nej de kan inte hjälpa mig. På Forex säger de att de slutat hjälpa företag!? What. Jag är fånge mellan en föråldrad avi och ett penningalöst samhälle! Tack och lov så (90 minuter senare, ja det var kötid på samtliga ställen) så har Ica cash och jag cyklar hemåt med en känsla av migrän. 

Ni ska jag laga mig en indisk gryta, belamra soffan och försöka att inte tänka mer på samtiden och dess faror. Fast visst maler den klassiska funderingen – om det var bättre förr..?

Det lilla extra

Vissa dagar har liksom det lilla extra och i dag är en sådan dag. Jag vaknar som vanligt först och få ta del av denna soliga söndag och jag kokar kaffe och går igenom min sociala flöden. Jag lagar lyx-frukost och väcker in man, vi käkar och vi spelar Yatzy. Min dagliga tur runt sjön är extra bra, ja det känns som om min kropp tvångs-absorberar dessa sista varma strålar, som om den är medveten om det ankomna de mörkret. 

Ric kommer över på kaffe och jag hittar en bortglömd kaka i frysen. Lyxigare än så behöver inte en dag bli, typ vardags-lyx-enkel.

På en lyxig dag så får jag även sova lång-middag och vakna upp helt grumlig – och det är också helt ok. Som grädde på moset så blir jag tillfrågad om jag vill sitta barnvakt åt Vicento denna kväll och hur skulle en söndag kunna sluta bättre än så. Amen.

En lördag med ljus & mörker

Det är lördag, det är höst och jag är åter på Sax & Maskin-golvet. På nåt sätt är det roligare att jobba lördagar, kanske bara för att alla är på väg någonstans och vill bli lite extra fina. Som den här kunden som ikväll ska ha ett farväl-Luleå-party:

Själv har jag inte hunnit ta reda på vad det är jag ska till denna lördag kväll, men jag vet att det är en förställning med Stadsteatern och vår kompis Marten (”Några av oss” = MMMMM) Lite oförberedd kastas jag in i en fantastisk, men svart föreställning om den unge Petr Ginz som anländer till koncentrationslägret Theresienstadt. Det hela bygger på en verklig händelse och handlar om hur några tonåringar där startade en tidning för att rapportera om det som pågick. En sorts kamp för att hålla livet kvar.

Läs mer om föreställningen här! och se den om den kommer till din stad.

Vi går sedan ut med Marten för ett glas vin för att liksom skaka mörkret ifrån oss, men dessvärre går det åt en hel flaska…