En Doppelganger & 4 timmars musik!

What on earth! Idag hittar Pierre min grekiske look-alike, ja på denna bild är vi så lika!

Jag vet inte vad man ska han en body double till men det är typ aldrig jag hittar någon i Sverige som är lik mig. Oftast blir det färg & längd-mässigt runt Medelhavet som jag passar in. Det är inte bara färg och form som kan förena nej nu för jag ämnet vidare till MUSIK (och nu pratar vi INTE melodifestivalen) Jag tänkte att ni kunde få en spellista av mig (tänk så snäll jag är) som är hela fyra timmar lång. Spara den, ja jag ämnar bygga ut den här framöver. Må gott så här mitt i veckan. Det ska vi, dvs jag och min grekiske look-alike ha, ja just nu dricker han kaffe i Athén på G Café Bar.

Dagens trauma

Det är mig ni ser här ovan. Det är mig vid lunchtid då en bekant kommer förbi och hälsar. Jag säger standardfrasen ”Hur mår du?” och lika snabbt svara han ”Jag ska dö…”

Det är få som vet hur länge de har till förfogande, men denne man visste det – och jag försöker tänka på om det är bra eller dåligt. Det finns inga standard-följe-svar, inga som jag kan iallafall – men jag ska minnas den här lunchen och jag ska vänta ett tag och förbereda mig innan jag någonsin frågar hur någon mår i fortsättningen…

Veckan 8 tar fart

Tjohej nu kör vi igen. Vecka 8 har just startat och efter morgon-pt-passet så klämmer jag mig stolt på min biceps och summerar att övning ger färdighet. Är vi redo för nya tag?

Dagen går som en dans och efter jobbet så kokar jag röda linser i grönsaksbuljong + stjärnanis och viker in dem i purjolöksblad som jag snabb-skållat. Dessa ska sedan ångkokas i 10 minuter. Till det gör jag garam masala-lammköttbullar som först får stekas i en panna och sedan puttra runt i världens godaste tomatsås som jag gjort av gul lök, vitlök, riven ingefära, chili, en skvätt citron, lite kryddslattar, svartpeppar, vitt vin, tomater och koriander. Jag wookar först upp tomatssås-ingredienserna och sedan kör jag allt slätt med mixterstaven (innan jag firar ner köttbullarna) Mmm.

Min härliga soffa inbjuder mig sedan till vila, men något saknas mig. Det är serien ”Bron” som avslutades med ett praktfullt avsnitt igår. MEN varen icke förtvivlade, för det finns något nytt för alla och envar. Dagens Netflix tips är (den minst lika spännande som Bron) den franska serien La Mante! Vi tar en trailer va? Tyvärr fanns det ingen trailer med subtitles på Youtube, men det finner då sedan på Netflix.

Hem till gården

Denna helg så tar jag och vår dotter Amoranda och kör mot min hem-by Tallberg (medan Zeb i sin tur tar en tur till sin) Det är en magisk tid som vi är inne i nu och träden dignar av snö och tystnaden är total. Välkommen till winter wonder land.

I Tallberg väntar mor och far, men även min syster Zuzette med familj – de har hus rätt nära varandra. Det blir lördagsmiddag följt av Melodifestival, men min favorit går inte vidare:

På söndagen blir det frisersalong framför skidstafetten (jag är totalt ointresserad, men det är inte mina föräldrar) Det är visst nåt lurt med norrmännen och all astmamedicin (inhalerings-buss!) de sätter i sig, och plötsligt vaknar mitt Se & Hör-sinne. Efter det att stafetten/klippningarna är klara så ställer de upp på bild.

Innan det är dags att blåsa vidare mot Luleå så hinner jag gästspela i pappas snickarboda, ja han brukar lura in mig på ett samarbete att måla ansiktena på hans träfigurer.

Tack kära familj för att mat, kärlek och omsorg, ja mor börjar gråta två gånger, dels för att jag visst är så fin och sedan för att jag ska åka. Ååå. Pappa kramar om mig hårt och försäkrar mig att han nog inte är vid livet nästa gång jag kommer. Det säger han varje gång men jag får ändå en klump i magen – ja nån gång som han säger det, kommer han ju att ha rätt. Ta hand om varandra, ta hand om er familj. Livet är inte bara underbart, nej det är kort också…