Vaknar upp och känner efter om jag lever. Efter gårdagskvällens middag, där Chaka-L bjöd mig på en helkväll på Cg:s så hände en sak. MEN – först en bild på oss (galet snygga) från den otroligt lyckade middagen. Ja jag jag kan varmt rekommendera Cg:s förrätt ”Höstens skaldjur” följt av deras ”Höstlamm” OJ så otroligt gott!
JO sen då, på hemvägen, då jag närmade mig vårt hus så bestämde jag mig för att diagonalt gira upp på trottoarkanten. Själva girandet visade sig vara ett beslut baserat på alkohol och inte på förstånd och givetvis så ramlade jag i backen och kanade längs gatan och de blöta lönnlöven. Tack och lov hade jag mina gula skinnhandskar från Antwerpen på mig, och med hjälp av dessa kunde jag (i min egen utsago) liksom Matrix-uppfatta fallet och ta emot mig jättesnyggt, i det närmaste nästan atletiskt. Hm.
Men jag lever.
Om kroppen känns lite stum (vilket den gör denna morgon) så är träning det allra bästa (följt av bastu) och så fort jag kände mig nykter nog (11.00) så cyklade jag (upp i sadeln igen!) iväg till gymet för ett styrkepass. Vi tar en titt på en av dagens övningar.
Snart kommer Zeb åter från Norge, snart vankas middag hos Aidan och Emme. Det är en härligt söndag och jag är tacksam att jag får vara med om den och att jag har alla tänder kvar i min mun. Amen.
