Har ni tänkt på att det här med musik ibland kan bli förbryllande. Jag menar, sånger som du själv finner ro i, kan i ett sällskap te sig oroväckande. Det är inte bara så att de andra tycker det skaver på nerverna, nej även du känner vibbarna att din vagga-mig-trygg-sång helt plötsligt blivit något som du snabbt måste byta innan det stora vansinnet infinner sig. 

Björk. Kära Björk. Tänk så mycket kul du och jag haft ihop, men du är allt en sån där vän som man umgås med blott på tu man hand. Min käre man vill ofta slita av sig öronen och då du går på. Speciellt till Medulla-albumet. 

Men det är tur att vi gillar olika, det är tur att var sak har sin plats och att inget är fel bara för att det inte passar och gör sig så bra på Radio Rix. Idag fick jag höra något häpnadsväckande som jag hoppas och ber att någon ska finna glädje i. Kanske är du denne någon? Vi pratar om något som helt klart funnit inspiration i Medulla albumet. Mina modiga damer och herrar, knyt fast era händer om så behövs (och behåll era öron på huvudet) för nu blir det kultur.